lördag 20 augusti 2011

Ibland undrar jag om jag känner min familj.

A har högljutt haft den här låten på hjärnan ikväll:



Med en 2-åring som skrotar efter honom i en alldeles för stor t-shirt och som tagit för vana att härma precis allt man säger. Ja, ni fattar vart det tar vägen...

2 kommentarer:

Mathilda sa...

O nu kan du hälsa min kära lillebror "TACK!, nu sitter den fast i min skalle me..." gaaaaah :-)

Sofia sa...

Mathilda: What the fuck?!