Här skulle det stått en inlägg om den extremt underskattade romanen "Svantjuvarna" av Elizabeth Kostova. Där skulle jag förklara hur den kom ut i maj förra året och föll mellan kritikerstolarna och inte fick någon som helst recension om sig publicerad (i de stora tidningarna) och aldrig blev den där snackisen som den förtjänade, men blev däremot läst av den näst intill samlade personalkåren på mitt jobb (förutom jag) som föll hals över huvud och har krängt den i oändlighet, skanderande "förra året bästa roman!" och som snabbt seglat upp vår butik till den som sålt i särklass flest exemplar av alla butiker i hela kedjan och som i sin iver till och med ringt till förlaget för att övertala dem om att de visst ska släppa en pocketutgåva, för den ska vi sälja så att det ryker ur kassaapparaterna!
Sen skulle jag skriva att jag äntligen läst den och gladeligen sällar mig till den skaran entusiaster som lobbat sig svettiga för "förra årets bästa roman!" och nu med solid erfarenhet kan sätta den i händerna på någon som "ehm...behöver något att läsa på semestern, du vet..."
Men det inlägget kommer inte att hända.
3 kommentarer:
Haha! Antiklimax.
Hm ... träffade en bokhandelsmedhjälpare i förra veckan som sa exakt samma sak. Om jag jobbat på just det förlaget hade jag lyssnat på er, gjort pocket, sen hade ni sålt MASSOR!
Cinderalley: Yep...
Cecilia: Hej! Hade jag också gjort om jag jobbat på förlag. I slutändan skulle det säkert vara värt det endast utifrån försäljningen hos oss, sån kärlek som den här boken får av kollegorna!
Skicka en kommentar