Jo, det här med appar. För något år sen (tills alldeles nyss faktiskt) närde jag ett våldsamt hipstamatic-rage. Facebook drunknade i gryniga, sepiatonade hipstamaticbilder på allt från skylines till stekt ägg och jag blev ungefär lika irriterad av dem som fredagsmys-statusar. Viftade med händerna framför näsan och mässade photoshop, folket, photoshop. Men gör något istället, ville jag utbrista med aggressivt rynkade ögonbryn.
Sen skaffade jag, som vi nu ältat ett tag, en iphone. Och till min förfäran så har ett fotoapp-begär långsamt smugit sig på mig. Bara en liten? Som gör lite fint? Jag har ju en bra kamera och jag ska få tummen ur och lära mig photoshop ordentligt, men bara en liten app då? Schyssta?
Häromdagen sa jag till A att det är alltid roligare att tycka om något än inte. Dags att börja leva som jag lär?
2 kommentarer:
Exakt sådan var jag med hela mobilkamerakonceptet. "Jag kommer ALDRIG nöja mig med mobilbilder när jag har en så bra kamera, aldrig". Sen insåg jag att det var rätt kul att kunna ta bilder NÄR som helst, inte bara de gånger man släpat med sig hela utrustningen.
Nu tycker jag att superbra systemkamera + mobilkamera är perfekta kombon, de täcker två helt olika behov.
Johanna: Bra inställning. Jag körde också system/kompakt-kombo men nu är min mobilkamera så pass bra så den manövrerar ut kompakten. Men det var just de där effekterna... Alla hade samma och fick samma trötta bilder att se romantiska ut och man bara: men det är ju FUSK! Gör något eget!
Men som sagt, jag börjar vekna; det kan vara ganska fint fusk och jag ska sluta vara rabiat. Win på den.
Skicka en kommentar