onsdag 15 juni 2011

"Tree of codes", uppföljningen.

Det tar knappt en timme att läsa "Tree of codes" och så fort jag slår igen den vet jag att jag kommer att läsa om den snart, kanske flera gånger. Det finns någonting meditativt med de klippta, ömtåliga sidorna, en uppmuntran, för att inte säga krav, på lugn och tålamod. En uppmaning att läsa långsamt. Jag upptäcker också att jag redan på sidan två viskande börjar läsa för mig själv, störde jag ingen skulle jag nog läsa högt.
Jag har inte läst Bruno Schultz "The street of crocodiles", förlagan till Foers bok. Den ligger här på bordet och väntar, kanske började jag i fel ände, vad vet jag. Vad jag faktiskt vet är att det som finns kvar av orginalet när Foer klippt, klistrat och suddat är lyrisk prosa när den är som bäst. Jag skulle gärna kalla det poesi om det inte vore för Foers egna omarbetning för att komma bort från just den renodlade poesin, men lyrikens skönhet och språkliga fingertoppar är det som drabbar mig mest under första läsningen. Narrativet finns där, den där tunga, ibland hjärtskärande och apokalyptiska berättelsen och till nästa gång ska jag låta den få ta all den plats den förtjänar.
Det är kanske just här det också blir intressant. Kritiker menar att det är med en släng av hybris Foer sätter sitt eget namn på det här verket, det här kollaget av Schultz verk. De som läst båda intygar också att man nästan skulle kunna kalla Foers bok ett destillat, att det bara marginellt rör sig utanför de ramar orginalhistorien satt. Och jag funderar på just detta. Det som slår mig allra mest är ju det som finns kvar av Schultz; texten, ordet. Jag hamnar någonstans i mitten när jag för mig själv summerar att det är ett gemensamt verk. Hönan och ägget kanske på något lite skevt vis. Jag kan inte sluta tänka på det som ett musikstycke tolkat av en annan kompositör.
Men icke desto mindre: Foers bok genomsyras av kärlek, otrolig noggrannhet, finkänslighet och vad jag antar måste ha varit ett oändligt tålamod. Det går knappt att föreställa sig arbetet som ligger bakom. Eller ja, det rent praktiska kan man få se i den här jättefina filmen:

Tree of Codes by Jonathan Safran Foer: Making Of from Visual Editions on Vimeo.


Så summa sumarum, kanske kan man säga att "Tree of codes" är en avliden begåvad författares verk tolkat av en talangfull och kreativ formgivare/textkonstnär. Som förtjänar en eloge och många omläsningar.

5 kommentarer:

Johanna sa...

Alltså, jag blir så SJUKT sugen på att läsa den här boken nu!

Anonym sa...

Det var lite DN-kultur över inlägget. Fick alltså läsa 2 ggr...

Sofia sa...

Johanna: Roligt! Den är väldigt speciell!

Anonym: Ehm, tack?

Hanna sa...

KOOLERS.
älska j-s-f.

Sofia sa...

Stiffy: Ord på det.