"Tree of codes" äntligen min.

Jag älskar Jonathan Safran Foer. Kanske är det förutsägbart och typiskt men jag gör det.
Med "Extremely loud incredibly close" visade han att litteraturen (så som jag känner den) hade saknat någon som honom. Inte nödvändigtvis för själva historiens skull, snarare för den starka, ibland märkliga visuella aspekten av romanformen. När en av romanens berättare i 1a person skriver fram sin historia, skriver med frenesi och desperation, och sidorna i hans sista anteckningsbok börjar ta slut för honom, pappret tar slut långt innan han hunnit berätta klart och ju mer han inser att han inte kommer kunna berätta färdigt, att platsen inte finns, pappret inte finns, desto mindre blir radavståndet, desto tätare blir texten. Och jag plockar omedvetet upp det innan jag plötsligt ser det och förstår varför jag känner mig trängd och stressad. Och berättarens förtvivlan når sitt klimax när jag med bultande hjärta vänder blad och ser att han börjat skriva ovanpå sin egen text för att det är det enda sättet att få berätta till slut, att berättandet blivit viktigare än berättelsen, och text ligger över text och jag kan bara urskilja enstaka bokstäver och halva ord och det fortsätter på nästa sida text på text på text tills trycksvärtan täcker varenda liten millimeter av pappret som är svart som sorg.
Då gick jag sönder så klart.

Eller novellen i "The unabridged pocketbook of lightning" där en konversation utspelas en familj emellan och små skrivtecken som #, * eller + får gestalta allting som inte sägs, som bubblar mellan raderna och vartefter diskussionen vecklar ut sig tar tecknen långsamt över, undertexten växer och blir så aggressiv att den tillslut belägrar texten. Och läsningen blir plötsligt som att se på teater.

Kanske är det pretentiöst, kanske är det genialiskt, eller både och. Jag tycker att det är på väg, fritt och lekfullt och utfört med en påtaglig kärlek till text och dess möjligheter.

Så. Har jag väntat på "Tree of Codes"? Ah, det kan man säga. Att välja en bok man älskar och sedan ur den sudda fram en alldeles ny och annan bok. Vem kommer på en sån grej?!
Jag ska läsa den ikväll men jag kan säga redan nu;


jag älskar Foer.