Blus #1, Det grönskande tålamodet.
Den här blusen höll på att få det bästa av mig skulle man kunna säga. Nu vet jag hur huvudbry stavas. Med mönster från en bok på japanska och bara några pilar att utgå ifrån är jag ändå rätt nöjd. Men det låter ju stiligt iallafall; chiffong.
13 kommentarer:
Men guuu vad duktig du ar!
Jävlar vad snygg!
shit vad du är GRYM!
Dags att skapa ett eget märke...?
Odd Sofia?
Sofia K?
Efter litteraturdrömmar, fotograferingsintresse, författarmålsättningar.... var det kläddesigner som var rätt?
Din Pappas första svärfar och svärmor var båda "tillskärare" - vilket är en "finare" variant av skräddare. På Hovskrädderiet större delen av sina liv. Fint det, då.
Det Du gör är fint. Nu.
/Lb
Tack allihopa! Åh vad bortskämd jag blir!
Lb: Ah! Visste jag inte om dina morföräldrar! Stiligt!
Arrgh! Ser jag en Odd-whatever till dör jag. Tyvärr bor vi i det förlovade Odd-landet. Ska sätta upp en lapp på Tippen tror jag: "Sälj din Q7'a och odla en personlighet."
Men guud vilken ångest jag får av den där "rätt-listan"! Hur fan ska man veta, undrar jag. När vet man. Måste man det. Den där jävla slutgiltiga punkten som jag sprungit efter i 10 år nu. Jag börjar tro att den inte kommer. Och så undrar jag och inte det skulle vara okej det med.
Storebror, är det det?
"Om" ska det ju stå där i slutet. Inte "och".
Starta shop och börja sälj! Pretty please!
Josefine: Vore något! Vi får la se, kanske är det svaret på de stora frågorna!
jäklar. vad. snygg!!!!
Du är så himla duktig Fia! Jag tror att du har hittat rätt! Starta eget? :)
Well, det är lite som att fråga sig när "är man vuxen"? Definitionsmässigt och åldersmässigt är DET väl halvklart, men i spegelbilden.
Trots fler år, frågar jag mig det ibland fortfarande. Undrar när "skall de komma på mig"? Och tycker att alla jag träffar alltid är äldre - i betydelsen mer erfarna, visare, klokare, har mer att säga....
Så svaret är kanske att livet är ett sökande.. inte nödvändigtis efter ett (1) givet svar, utan lite Boyeianskt sådär... det är resan (och sökandet) som ÄR livet. Och ett tecken på nyfikenhet, skaparlusta och ... ja liv.
Alternativet, att sitta i Nuttraby och gå till "kneeget" för att fila på skruvar tills de blir spik, och sedan hem till Bingo-Lotto med vem-det-nu-är-av-B-kändisarna-som-håller-i-det-nuförtiden.... kanske inte är så lockande.
Det är ju L I V E T det med, men möjligen en trängre resa....?
//lb
Åh vad häftigt! Hur länge har du sytt, du är ju jättebra!
mathilda: Tack!
wake-matilda: Haha! Man vet aldrig :)
Lb: Om det gör en lycklig att fila skruv så. Mest av allt vill jag ju bara kunna stå för något. (deppigt det lät då). Men jag vet inte vad. Än. Så jag får väl leta på och låta det vara resan, vill bara inte behöva ha ångest på vägen.
lilla S: Hej! Och tack!
Inte sytt så länge, ett halvår kanske. Började med kuddfodral och kamerafodral och sånt. Sydde mitt första plagg i mars. Sen dess tänker jag typ inte på någonting annat. Det är så himla roligt!
Skicka en kommentar