Inte sedan Knappen var en jätteliten fjärt som bara skulle ligga i sängen och amma hela tiden har jag läst ut en bok så fort som jag just läste "Man utan minne" av Nicole Krauss. Jag valde den för att jag ville veta vad Jonathan Safran Foer har gift sig och skaffat barn med. En bra person, helt uppenbarligen. (Utgångspunkten har sin grund i att jag stör ihjäl mig på likheter mellan paret Auster/Hustvedts böcker. Var för sig är de ju bra (ibland mycket) så problemet ligger kanske i min vetskap om äktenskapet. Synd.(För övrigt Foer/Krauss grannar. Haja de parmiddagarna!))
Hur som. Jag brände igenom den. Och tycker väldigt mycket om den. Och vill skriva till Krauss och be om mer, kan hon inte skriva om lite, lägga till lite, inte släppa de trådar som jag förälskar mig mest i men hon får gärna fortsätta med det vackra, raka språket, det nästan ömsinta porträttet av den minneslösa Samson och den ofattbara tomhet han bär omkring i sig.
Mer Krauss blir det i framtiden, helt säkert.
6 kommentarer:
Åh, jag visste inte att hon var gift med Jonathan Safran Foer, nu blir jag också sugen på att läsa! Och ja, skulle inte heller ha något emot att sticka till Brooklyn och krascha deras parmiddagar.
Ja, gör det! Läs och åk!
Jag vill också bo granne med tuff författare. Varför gör vi inte det?!
Kul! Ska ta och läsa den. Läser Stephan Medel Enk (stavas det så?) "släktepos" och ska läsa den klart först. Har en förkärlek till judiska författare...
Låter fantastiskt episkt!
Ha-ha, på parmiddagen: (random person) Jag har skrivit lite på en grej idag. (alla andra): Nähe!?
tom: haha! tänk NÄR de snackar jobb: timslånga diskussioner om folk som inte finns. kulturelit!
Skicka en kommentar