lördag 13 november 2010

Om det som är närmast, då och nu

En uppgift avklarad, presenterad och omtyckt. Sten från axeln. Stolt. Över mig och A som peppat otröttligt.
Snart kommer jag tillbaka hit. Under tiden läser jag om eviga kärlekar, första kärlekar, andras kärlekar i den flodvåg av "En om dagen"-inlägg som sköljer över den lilla del av bloggosfären jag frekventerar. Miss Muffin skriver ett underbart fläktande och landetdoftande inlägg om sina föräldrars resa fram till varandra. Jonna skriver hjärtskärande vackert och sorgligt om dito.
Jag tycker om att läsa dessa små men äkta meddelanden ur minnet. De väcker mina egna, får mig att vilja formulera mig kring mitt och de omkring mig. Det kommer snart. Inte en 30-dagars-lista men kanske valda delar därur.
Under tiden, medan dessa skoluppgifter fortfarande belägrar mig, gör jag sånt här:

5 kommentarer:

Josefine sa...

Tack så mycket Sofia! Och! Shit vad snygg teckning.

Sofia sa...

Nöjet var helt på min sida :) Och! Tack!

sa...

Tjusigt. Och grattis, såklart, till din omtyckta uppgift och tio ton lättare axel! Jag skulle också vara stolt :)

Lisa sa...

Kom tillbaka snart!

Sofia sa...

Sammi: Tack! Känns mycket bra :)

Lisa: Fredag. Senast. :)