tisdag 14 september 2010

Jag tror jag ska sluta jobba och bara vara.

Det blåser höst. Jag vill ha spröda volanger och gubbig rock. Sticka, virka, sy och sova en stund på eftermiddagen. Det hänger serpentiner kvar från Knappens första kalas under det uppfällda parasollet på altanen. Då var det sol och jordgubbstårta men nu har pappret bleknat och piskar i vinden.
Sommaren tar långsamt slut och ändå går det över en natt. Man vaknar en dag och vet, som Snusmumriken.
Det börjar regna om ett ögonblick. Och allt är precis som det ska.

2 kommentarer:

Linda. sa...

älskar varenda ord, varenda mening. du är så bra. hur går det på det där jobbet i stan? och kram.

Sofia sa...

Tack fina :) Jobbet i stan var turligt nog bara tillfälligt, det var inte alls lika bra som mitt vanliga. Intressantare däremot är hur det går för dig och ditt nya?!