När jag skrev det förra inlägget imorse hade jag ännu inte sett Emelie på Aftonbladets löp eller hört hennes historia på radio eller i tv. Jag hade läst hennes häpna statusuppdateringar på facebook om trafiken på hennes blogg det senaste dygnet. I skrivandets stund kommer Emelies mammas enskilda fall upp i slutdebatten mellan partiledarna på svt. Just nu har över 1800 personer kommenterat inlägget. Uppåt 100 000 människor har läst. När vi äter lunch hör vi folk omkring oss diskutera Emelie och hennes historia.
Vad som än händer på söndag; det här måste vi minnas. Hur en enda alldeles vanlig person hemma i sitt vardagsrum sätter sig ner och sätter ord på sin förtvivlan och frustration och startar en lavin som påverkar ett helt land mitt i en het valrörelses slutspurt.
Vad som än händer; det här måste vi minnas, här finns det hopp; alla har en röst.
6 kommentarer:
(.....även om nu avståndet mellan politiken i sig - och de myndigheter och organ som uttolkar regler mm understundom inte är så kort som populismen ger uttryck för...,bl.a. i media. Intressant dock att ett enskilt fall, som Försäkringskassan nu skall gå igenom, tack vare uppmärksamheten, i princip kan göras till en enskild politikers ansvar (?) i en debatt... Dels begåvat (av opposition) att ge "ett indiviuellt" ansikte åt en anomali, dels ytterst udda - då politikers konkreta makt befinner sig på ett helt annat plan än individnivå. I en fråga som upprör många, har även tjänstemän ett behov av att skylla på "överheten"....och undvika det genanta i att man tagit fel myndighetsbeslut...)
Men - som fenomen är det verkligen intressant... den "lilla" människan har således inflytande genom engagemang och möjligheten att göra sin "röst hörd" genom tekniken. Demokratin växer i sig s.a.s. - och alla räknas.... //lb
Min poäng.
(Mona Sahlin erkände efter debatten att det var en gemensam taktik att det var planerat.
– Det var så klart en taktik, säger hon.
Men det kom tydligt fram att vi inte har ministerstyre i Sverige, han (Reinfeldt) får inte ingripa i enskilda fall..")
En intressant följdfråga blir kanske?: är Sahlin cynisk utan annat äkta engagemang än politisk taktik i en valrörelse som varit lite uppförsbacke? Eftersom man använder enskilda fall som argument - där den som skall svara inte kan eller får kommentera det enskilda fallet. Vilket Sahlin naturligtvis vet.
Är men inte lite debattrött nu... skönt att det är över imorgon. En ny dag. Med SD-tokstollar & fåntrattar i riksdagen? Det är möjligen demokratins få baksidor...
http://sunnebloggen.wordpress.com/2010/09/03/levi-klausens-rise-to-fame/
Och så om det är taktik? Reinfeldt har all plats i världen att för dem som inte vet förklara att han inte får kommentera enskilda fall. Betyder det att man inte kan påtala konkreta exempel på baksidan av politiken han fört?
Nu har även andra sidan Atlanten fått nys om detta. Men kanske de förvånas mer över vad en blogg kan få för ringar på vattnet, än det faktum att man i Sverige år 2010 måste ut och arbeta när man är mer eller mindre döende. Survival of the fittest?
/ Poppy
LB,
Med all respekt till din kunskap och ödmjuka framtoning när det vankas politisk debatt så måste jag ifrågasätta dina implikationer. Poängen med socialismen, socialdemokratin och i mångt och mycket även socialliberalismen är väl ändå att man inte ska acceptera att människor marginaliseras? Att prata om en livs levande person - oavsett om hennes situation har politiserats eller inte, det är ovidkommande - som en anamoli, är direkt förnedrande. Du som i din direkta närhet har tagit del av det systemfel som faktiskt existerar i och med inskränkningar av sjukförsäkringen borde väl om nån känna empati för ett fall som detta. Att Emelies blogg har fått ett genomslag som i moderna mått borde jämföras med medborgarrörelsen på 60-talet i USA är i själva verket fullkomligt irrelevant om man glömt bort att de båda situationerna startat med samma fenomen - att vi ser uttsatta personer som människor och inte statistik; Annica/Emelie Holmqvist är den moderna versionen av Rosa Parks i ett samhälle som inte lider av samma problem.
Jag tycker det är förkastligt att det är som det är. Det tycker väl ändå dom flesta? Fredrik Reinfeldt skördar frukten av sin egna politik och en enda individ som faller illa i systemet är tillräcklig för att man ska ifrågasätta om det här systemet är värdigt?
Reinfeldt sa; "...de som är sjuka ska inte tvingas jobba" som svar till detta, vilket självklart är hans ambition och vilja. Reinfeldt är inte Satan själv, han är inte ens en dålig politiker, men att urholka sjukförsäkringen för att finansiera skattesänkningar har ju sina baksidor, precis som det "bidragsberoende" Sverige befann sig i innan han tillträdde, något han gärna påminner om själv. Oavsett ideologiska sympatier är det vår allra viktigaste skyldighet att vägra acceptera att de svaga i samhället behandlas illa, speciellt med finanspolitiska motiv.
Frågan är således, är alliansens väljare så naiva att man verkligen tror att fall som detta är en anamoli? Att det inte är fler, betydligt fler, som råkar ut för liknande livsöden? Människor som inte har eldsjälar till döttrar eller systrar? Aktion och reaktion, så enkelt är det. Det är möjligt att skattesänkningarna "räddade" Sverige ur en allvarligare finanskris, men det räddade ta mig fan inte varken Annica Holmqvist eller de tusentals andra människor som det här systemet tvingar ut i ett ovärdigt liv. Solidariteten ska alltid komma först. Altid.
/ Alexander
Skicka en kommentar