Så jag blev helt tokigt förkyld mitt i sommaren. Host och snor. "Du har en riktig bläcka" sa A imorse när jag visade upp dagsformen. Och så har jag smittat Knappen lite också så inatt var det feber och dålig dålig sömn.
A ska åka iväg och handla och säger: "Vad vill du ha? Vad som helst". Han erbjuder sig till och med att åka till Zara (trots allt, ja) för att köpa den där tröjan jag väntat på hela veckan. Så jag kan känna mig fin åtminstone här mitt i allt snoret. Men jag vill bara ha glass och gulasch.
När han åkt iväg och mamma tagit med Knappen ut på sov-promenad och mormorsmys äter jag äggmackelunch i sängen, värmer gammalt kaffe i mikron och lägger undan Anna Jörgensdotter-boken. Idag ska jag bara läsa P. O. Enquist.
Fina fina Per Olov.
Alla mina Enquistböcker har lappar och blyertskladd i sig efter en P. O.-karta jag gjorde en gång. Han citerar sig själv nämligen. En vacker naturbeskrivning ur "Nedstörtad ängel" om hur fåglar lyfter genom dimman över en spegelblank sjö, får ordagrant utgöra en av Blanche Wittmans drömmar i "Boken om Blanche och Marie", men förekommer också i "Kapten Nemos bibliotek". Den enkla men noggranna formuleringen "Så var det, det var så det gick till, detta är hela historien" återkommer i flera av hans romaner och därtill hans första barnbok "De tre grottornas berg" från 2003.
Det finns hur mycket sånt här som helst. Enstaka ord använda på ett särskilt sätt, från kortare formuleringar till hela stycken.
När jag läste som mest Enquist gjorde jag en karta över alla interna referenser och "återanvändningar" jag kunde hitta. Av ingen anledning alls mer än att jag började lägga märke till dem. Och nu är de kvar där, alla lappar och allt klotter.
Det är fint på något sätt. Som en liten kärleksförklaring nästan.
Läs Per Olov Enquist. Om inte annat så för att hans språk är den vackraste svenskan man kan tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar