söndag 8 augusti 2010

Blixten slog ner i vårt modem inatt och dog döden. Återkommer.

2 kommentarer:

Honey Suckle & Poppy Odeniska sa...

Av just en sådan anledning jag surfar med SIM-kort! Men det fick mig också att tänka på de dagar när man faktiskt kunde vara onåbar. En sommar för länge sedan nu, befann jag mig vid Båstads kust, i sanddynerna med min hund och lät havet lugna och stärka. Dag ut och dag in lät jag lugnet inta mig. Då fanns inga bredband, modem, småband, SIM-kort. mobiler, hybrider, Androider eller den mer eller mindre påtvingade känslan av att vara ständigt nåbar, ständigt tajta partybrallor.
Det fanns en stor, svart bakelittelefon i sommarstugan som ringde någon enstaka gång. Jag lät bli att svara. Det fanns en brevlåda och till slut kom där ett vykort i den som fick mig att lyfta den tunga luren från klykan och svara "Hallå?".
Då hade visst vänner, familj och släkt vänt upp och ner på adress- och telefonböcker för att få tag på mig. Ingen visste var jag var. Och jag njöt varenda sekund av det!

/Poppy

Sofia sa...

Det låter alldeles alldeles... underbart! Bara det: att få avsluta en lång lugn tyst skön ensamhet med att lyfta en gammal bakelitlur till örat!