Idag fick jag en bukett blommor av en finsk operasångare.

- Det kommer någon med blommor, sa A i morse vid frukosten och kollade ut genom fönstret.
Det visade sig vara vår grannes tillfälliga hyresgäst som givit konsert i Stockholm i veckan och inte hade tänkt ta med sig de blommor han fått efteråt hem till Helsingfors, utan tyckte det var en god idé att skänka dem till någon som kanske kunde ha glädje av dem istället.
Jag tackade så mycket och vi småpratade en stund. Sen gick han hem till sitt igen och det slog mig senare under dagen hur absurd situationen egentligen var. Där stod jag i smutsig morgonfrisyr, barfota med påsiga mjukisbyxor i As alldeles för stora tröja och tog emot blommor från en främmande finsk operasångare.
Hur toppar man det sen?