Om bloggande och privatliv

När vi fikade i stan idag kom det in en tjej vars blogg jag läser då och då. Vi känner inte varandra, jag halkade in på hennes blogg sådär som man gör och det var först när jag läst den ett tag som jag insåg att jag kände igen både hennes dotter och kille på bilderna och att vi alltså delar café-häng. Då kändes det genast lite konstigt.
För när jag sitter där på fiket idag och för henne bara är en annan anonym person som råkar vara där, så vet jag tex vad hennes dotter heter, att hon bråkade med sin kille förra veckan men att det var hennes eget fel, eller typ iallafall, och vad hon får ångest av. Och såklart kände jag mig som ett stalkerpsycho.
Det här stoppar ju inte pressarna för en bloggare men när det man tror man vet om bloggande och privatliv manifesterar sig så tydligt i den riktiga världen, då hakar det liksom upp sig, som hack i en cd-skiva. Plötsligt kände jag mig skamsen, som om jag tjuvläst och tjuvlyssnat.
Därför förblir A A och Knappen Knappen här. Inte för att jag är rädd för vad fula gubbar skulle kunna ha för tvivelaktiga uppsåt med mina bebisbilder, utan för att bloggen ska stanna i bloggosfären. Och för att det är ganska skönt att veta ungefär vem som vet vad om vem.

Som illustration. Hittade den här igår; en av många namnförslagslistor. Känns som tusen år sen.