Slut på påsken. Jag får alltid för mig att det ska hända saker efteråt som jag går runt och väntar på. Kanske för att man säger att man ska göra saker/träffa någon/skaffa något efter påsk som om det var en ansenlig mängd tid som ska förflyta först. Och då börjar jag, lite odefinierat, vänta på det sen som ska komma, då allt det där ska hända. Sen visar det sig att det inte var så mycket ändå. För mig var det ett telefonsamtal, ett köp (se: bild ovan), onsdag med Äpplet och dåren och att jag och A med gemensamma krafter lägger av med godis och annat no-no.Ja... som sagt. Det var ju inte mer än såhär.
4 kommentarer:
Fast det var väl ändå en del viktigheter, tycker då jag. Och det där med godiset och annat no-no... Ja, det är ju tanken här också. Vet inte hur jag blivit så sockerberoende, eller, jo, det vet jag ju, men kunde jag tro att alla hotelser om "konsekvens" var på allvar?! Hur kommer det sig att det går så snabbt utför?
Åh nedförsbacken smakar alldeles för gott! Jag har chokladat mig till det här, och nu ska jag ge mig på att gå mig ut ur det också. Inte är det vackert. Men skönt ska det bli. Förr eller senare.
mest senare.
senast.
Skicka en kommentar