Hur mycket det än pratades om Jonathan Johanssons framträdande på p3 Guld så går det faktiskt alltid att prata lite till. Först tyckte jag att det var himla fint. Sen la A fram en teori om att låten kanske är till ett barn i magen. Hörde häromdagen att den handlar om Jonathans gudstro, men det spelar ingen roll. När jag lyssnar på den och tänker på bebis i magen börjar jag stortjuta.
Ungefär som precis nu.
2 kommentarer:
Åh, Jonathan... Vilken kille. Var ju och såg honom live för en vecka sedan och känner mig fortfarande varm.
Låter mysigt. Jag har faktiskt ingen relation till honom över huvud taget förutom att jag grinar till just den här låten. Kanske borde skaffa mig det...
Skicka en kommentar