tisdag 30 mars 2010

Att höra vad man vill

Okej då, jag får väl revidera det där med att säga mamma lite. Som A påpekade sprang jag kanske händelserna lite i förväg. Det som sades var ju mer åt "Ma-ma. Ma-mma-ma-mamm-am"- hållet. Men det kändes fint. Och för mig lät hans röst annorlunda med ett riktigt ord i munnen.

4 kommentarer:

LillaGrå sa...

Det där har jag också tänkt på, rösten med ett riktigt ord. Vilken grej, vilken skillnad det blir.
Älskar att höra V säga Mamma. Han säger det så mjukt och lent att mitt hjärta fullkomligt smälter.

sa...

Jag tycker du ska lämna det vid att han sa mamma, och inget annat. Han sa ju mamma.
Låt det vara så och njut av det.

Sofia sa...

LillaGrå: Minst sagt svampig i hjärtat!

Sammi: ja, nog gottar jag mig ändå :)

Fröken Blund sa...

så klart han sa mamma. claro bella claro.