Avloppsskräcken

Det här är tydligen en vecka då vi har stopp lite här och var. Häromdagen fick jag avbryta min dusch efter två minuter för att dra på mig latexhandskar och ge mig ner i underjorden med diverse tillhyggen såsom skruvmejsel och braständarpinnar. Idag är det handfatet. När man spolar i toan (vi har en ju en alternativ och enkel landetlösning på det där) så bubblar det i handfatet. Jag misstänker att jag måste in i vattenlåset och böka. Hela kroppen säger nej.
Egentligen är jag inte särskilt kräsmagad. När vi hade utedass tog jag utan problem hand om det. Där vet man vad man har att göra med. Man vet vart det kom ifrån, man har sett det förr och det kommer inga överraskningar.
Men avloppet, det är en helt annan match. Där finns inga spelregler längre. Ur avloppet kan vad som helst komma.
En gammal folkhögskoleklasskamrat tillika aspirerande skräckförfattare skrev en gång en novell som hette "Det kom från näsan" som utspelade sig i ett badrum där huvudpersonen plockar ut någon typ av överdimensionerad och ständigt växande snorkråka ur näsan som visar sig vara fientligt inställd och en slemmig, illaluktande och obehaglig kamp på liv och död följer.
Det är lite det scenariot jag föreställer mig när jag med andan i halsen ska rensa avlopp. Det som bara var ett oskyldigt hårstrå eller lite tandkrämslödder tycks alltid genomgå någon slags ondsint metamorfos i avloppsrörens vindlar och när de sedan i något obevakat ögonblick ser dagens ljus igen så är det som en oigenkännlig gråsvart och slemmig massa, farligt likt något tentakelburet kräldjur ur valfri Dean Koontz-skräckis. Att det, vad det nu är, ännu inte fått liv och slängt sig väsande över mitt ansikte är ingen tillfällighet. Det bidar sin tid bara. Väntar.
Det är jag säker på.