söndag 31 januari 2010

Uppochnervända världen på Bröllopsmässan

Mamma bjuckade med oss på bröllopsmässan idag. Det var roligare än väntat, mycket att fundera på och mycket att skita i. Mamma sammanfattade det hela ganska bra med att säga att nu vet man iallafall vad man inte vill ha.
Jag överfölls av ett ganska stort inte. I flera av fotografernas montrar så marknadsfördes utvikningsbilder som morgongåva ganska utstuderat. Jag kanske uttrycker mig hårt nu men det gick knappast att undgå att upptäcka att det som skulle fotograferas i sammanhanget var,
1: traditionella (eller i bästa fall spontana) bilder på brudparet, gärna lite tokroligt med brudgummen som slänger bruden över axeln, eller
2: dessa naken/halvnakenbilder på bruden.
Och det här var det som presenterades. En fotograf hade två små album bredvid bjudgodisskålen i sin monter. Det ena bara brudparet. Det andra bara bruden i underkläder, i sängen, på balkongen, framför spegeln you name it. En annan hade tapetserat väggarna i sin hörna med ena sidan parbilder och andra, ja gissa. Gemensamt för alla fotografier var att bilderna gjorts svart/vita för att simulera konstnärlighet (antar jag) istället för slitz-reportage.

Alltså, jag förstår att detta görs i all välmening bla di bla di bla.

Hade jag ens övervägt att min morgongåva till A skulle bestå i skitnödigt poserade bilder på något så oviktigt i sammanhanget som min fysiska kropp, så hade han googlat skilsmässoadvokat innan frukosten var uppäten. Om det finaste jag hade att ge honom vår första dag som äkta makar är utvikningsbilder (för något annat är det inte, hur man än sockerkodar) på mig själv (dessutom tagna av vilt främmande människa) så hade vi aldrig kommit längre än en andra dejt.

Att detta fenomen finns kan jag leva med. Att alla människor inte tycker att detta är åt helskotta galet kan jag också leva med. Folk är olika. Det handlar varken om prydhet eller att föringa fysisk intimitet och närhet (tvärtom är det just det jag tycker att den här typen av "morgongåva" gör). Men att det framställs som en vital och viktig del av dokumentationen av den händelse som ska symbolisera den yttersta sammanflätningen av två människors liv, det ger mig allvarlig och väldigt obehaglig svindel.


(Foto: David Gimlin. Lånad från Thebridessecret.nu)

5 kommentarer:

Toril sa...

Ja det är ju inte det första man tänker att man ska ge bort i morgongåva..lite lätt perverst om du frågar mig. Men smaken är som baken uppenbarligen! Jag menar..var ska dessa bilder hänga, visas, ses...? Knappast på vardagsrumsväggen.
Allt gott!

Anonym sa...

Hmmm... är ju gammal som Eldkvarn (ja, även bandet..)...

... men i min "värld" är det Maken som lämnar en Morgongåva till Makan, ensidigt. Lite töntigt och omodernt kanse, men också lite gulligt. Vanligen något som är personligt, gärna med historisk betydelse. Typ juvel från Mormorsmor, eller Farmor... En symbol, knappast numer en defloreringssymbol (hahaha..) , snarare en talisman för det (eviga..? nåja...) förbund som härmed beseglats och som har en betydelse i tiden och historien, givet dess (gåvans) proveniens. Den första morgonen som gift par....(Man blir sådär tonårigt nyförälskad, av hela riten...)

I övrigt är väl "mässor" kring det mesta, hyfsat knasiga företeelser..

Finns där ett övertydligt budskap, från den hulda modern som tog initiativet...?

Sofia sa...

Toril: Det är så jäkla tacky. Varken mer eller mindre.

Lb: Alltså, jag tycker det är fint. Fint även med en modernare version med gåvor åt båda håll. Jag skulle gärna ge A en morgongåva. Men med liite mer substans kanske...

Modern, som ju är en jordbunden kvinna, grundade nog sitt initiativ mer på faktumet att hon fått rabatt på inträdet genom jobbet än att skicka budskap åt vårt håll. Skönt, tycker jag :)

Emelie sa...

Morgongåvan var från början en sorts försäkring som mannen gav till kvinnan som försörjningsmedel vid hans eventuella bortgång, det var ofta en gård eller några värdesaker som bruden (änkan) då kunde sälja och/eller leva av. Idag är det dock väldigt vanligt att både bruden och brudgummen ger varandra någonting. Men om man ska hålla sig traditionell har jag svårt att se att varken jag eller P skulle kunna försörja oss på pseudo-nakenbilder av den andre...tur att man kan försörja sig själv idag!

Sofia sa...

Emelie: Vilka fina varelser vi är, vi människor, som kan få en livförsäkring omvandlad till ett café-reportage... Man blir nästan tårögd.