torsdag 17 december 2009

Men egentligen vill jag bara ha varm choklad

Så här är den alltså, vintern. Vi avslöjar oss som gamla stadsbor när A antilop-studsar genom drivorna ner till bilen för att han inte äger ett par rediga vinterkängor. De jag har är stadsskor som poserar som landetkänga.
Allt blir bakvänt med så här mycket snö. Iallafall första dygnet. Jag pulsar genom 20 cm snö och lyckas bli blöt nästan till knävecken, för att komma ner till vägen för att gå en liten promenad så att Knappen somnar så att jag SEN kan skotta. Det där med att åka och handla kan jag glömma för jag tror inte bilen kommer upp för backen på tillbakavägen. Och att vi skulle lämna den där nere och gå upp funkar ju inte heller eftersom det är plogat men inte sandad och snorhalt och mina s.k vinterkängor har typ flat sula. Va? Vilket liv.

En grej som är bra med Gubbkepsen däremot är att den har glastak. Så här fint kan det bli då. Det är som att vara under vattenytan och hade jag varit något yngre eller lite friare hade jag lekt ubåtskapten på allvar.

2 kommentarer:

Miss Muffin sa...

Det låter så otroligt mysigt det där. Att ni bor på en ö. Att det är massa snö. Att ni har en backe hem. Blir lite avundsjuk nästan även om jag stormtrivs där jag bor. Men skulle gärna på någon annanstans. Väldigt väldigt gärna hade jag bott ute på någon av öarna i skärgården här. M

Sofia sa...

Lite titt som tätt stannar vi upp och konstaterar just det. Fasiken vad bra det blev. Det gäller bara att behålla ödmjukheten inför hur bra vi har det :)
Vi får inte glömma eller bli blinda...