Och så här slutade den:
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska falla för den jobbigt åldriga impulsen att sätta på tvn för att lyssna på fisförnäma kommentarer om Nobel-middagens klänningskavalkad.
Det är min, i förnekelse begravda, veckotidnings-ådra som vaknar till liv och vill ha sitt. Den kommer få det bästa av mig ikväll. Jag känner det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar