söndag 5 juli 2009

Oracle night

Så, det skulle bli Paul Austers återinträde i bokhyllan. New York-triologin imponerade aldrig på mig men eftersom tillräckligt många människor vars litterära smak jag respekterar insisterat på att han är storslagen så tog jag en kunds (och Lindas) råd och läste Oracle Night.
Och det började bra. Metamysigt, som jag nu flera gånger beskrivit den som, med historia i historia, bok i boken, anteckningsböcker, ett mysterium. Men mot slutet bestämmer sig romanens huvudkaraktär sig för att slänga allt det där mysiga i soporna och borta är det som jag trodde var själva storyn. Kvar är historien om kärlek mellan familjer, ångestframkallande död av fina personer inom nämnda familjer och tonårsson ute på farligt tvivelaktiga eskapader. Och allt det här är jobbigt likt vad jag minns av Austers begåvade fru Siri Hustvedt´s roman "Vad jag älskade".
Så jag tappade peppen och ställer tillbaka Oracle night i hyllan tills nästa gång någon hävdar att det är ju inte den Auster man ska läsa. För jag vill gilla honom och jag vill inte ge upp.
What say you?

2 kommentarer:

Anonym sa...

asså. auster är tveksam. jag menar mig vara ett fan av NY3, men tänker inte läsa om den och vara tvungen att omvärdera. allt annat jag läst är versioner av samma story. skrivboken, den ensamme mannen, metaberättelsen. its his thing. singular. för övrigt tycks avslut vara ett stort problem hos honom generellt... illusionernas bok rekommenderas, men sluta läsa då strax under 1/4 återstår. resten är skit och drar ner en fantastiskt bra berättelse, skickligt berättad, i någon slags medelålders tragik över det förlorade livet som är ruskigt nära det patetiska. stackars auster.

Sofia sa...

...ska man helt enkelt sluta sig till att mannen blivit begåvad med en talang som genomsyras av viss gubbighet och ett namn med en något författarmytisk aura. därtill en hustru som skriver romaner på sitt andra-språk och kompletterar den imaginära bilden av warehouse-våningar med enorma ytor, råa tegelväggar och golv-till-takfönster i the meat packing district.
skit också. var finns en sån som är riktigt riktigt bra? på riktigt?