The Tyra Banks show. Hades. Gates of hell.
Paris Hilton är gäst och berättar om sin nya tv-show där hon letar efter en ny bästa kompis. Eller, ena ögonblicket pratar de om hennes "nya" liv post-partyprinsessan, och sökandet efter äkta vänner och djuplodade vänskaper, andra ögonblicket benämns den nya kompisen-to-be som Paris "sidekick" som ju naturligtvis måste se bra ut och inte vara ute efter att stjäla rampljuset av henne. På en scen sitter fem tjejer på rad, stylade till tänderna och fäller kommentarer som "Ja, jag har ju rört mig i strålkastarljuset ett tag nu och jag förstår verkligen att hon behöver en riktig vän nu när hon lugnat ner sig lite."
Först måste jag lägga in en passus om att jag VET INTE varför jag kollar på sånt här. Jag kan inte låta bli. Ibland undrar jag om det har med bokhyllan att göra, en kontrapunkt till litteratur-nörderiet. Eller är det en nutida human sideshow, är Tyra Banks med tillhörande bedrifter en dagens Skäggiga damen? För frågan som rullar i hjärnan är alltid den samma; Hur blir man så här, hur KAN man leva och vara så här i den här världen, hur går det till, hur kan vi vara människor allihop och ändå vara så häääär långt ifrån varandra? Hur kan man vara så här död?
A klarar inte av att se sånt här, han blir arg, måste stänga av eller gå. Men jag är tvärtom, jag vill se...
Anyway. Måste till jobbet nu. God morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar