Jag har inte riktigt vågat skaffa nya Depeche-skivan förän nu. De senaste albumen har glimrat till ögonblick men i övrigt varit för spretiga eller bleka. Så trots att jag gillade första singeln "Wrong" i all sin nästan fåniga skevhet (och den sjukt coola videon), så hade jag inte mina hopes up. Och så här halvvägs in i skivan är jag faktiskt, trots textförfattandets konsekventa förfall, positivt överraskad. Det går alldeles utmärkt de första 4 spåren, låter till och med fräscht för att inte säga spännande. 5e spåret faller in i det där konstiga, släpiga, lounge'iga soundet som jag inte alls hajar, men nu i sjätte spåret tar det sig lite igen. Den rock som gästspelat titt som tätt sedan Ultra har fått flytta på sig igen till förmån för synthen och elektronikan, gött mos. A, som gjort sin läxa, berättar om Martin Gores nyupptäckta kärlek för knapp-och-ratt-skruveri i studion och här är resultatet. Hoppas det håller längre än nyhetens behag, det återstår att se. Med 4 spår kvar dippar den mot slutet men än dock, några gånger har den fått mig att höja ögonbrynen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar