spacebaby vs earthling

Ultraljud är helt galet ju! Ungen är hel, lagom stor/liten och ensam. Score, säger vi.
Ultraljuds-damen sa "oj va den åmar och visar upp sig!" på ett sätt som föreslog att hon visste att vi gärna ville göra bebisen mer medveten och närvarande än den egentligen är och charmade blev vi ju så klart. Det softaste, men också mest svårtänkta och det jag inte kunnat släppa, är att den just röjde så mycket. Det blev som en lättnad att den inte ligger inkapslad helt stilla i ett tillstånd bara utan att det faktiskt finns aktivt liv. Den gör grejer. Den svävar inte runt som nån orörlig rymdkapsel i oändlighet, blind och döv och utan kontakt. Och även om den inte vet ett skit så har den en hjärna som skickar signaler och öron som hör. Och det är mer än vad man kan säga om folk som redan finns.