Slängde ut en kudde på trappan, drack kaffe i solen. Det är en av vårens mest slitna saker att göra, och helt perfekt. Det var en så tydlig fysisk energi som slog in i kroppen under förmiddagen. Hur ofta ler du utan anledning?
Den sol/sommar-ångest jag dragits med som stadsbo kommer att försvinna, det är jag säker på. Parkhäng, bah! Äntligen kan jag säga det utan att eliminera mitt enda alternativ och stå tomhänt kvar.
Den där folktomma, tysta platsen som jag alltid längtat till, den är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar