Dokumentärfilmskäftsmäll

Det är sällan jag ser på svt. Tyvärr. Med så mycket genomblåst iq-befriad tv att välja på får svt helt enkelt inte plats. Förutom idag, då den kommersiella spyan var något lite för sur, till och med för mig.
"Maggie vaknar på balkongen" fick jag mig serverad på 1an. En otroligt obehaglig dokumentär om 45-åriga Maggie, massaj från Kenya bosatt i Malmö sedan 10 år. Hon har fått en egen kamera och dokumenterar själv sin isolerade, smutsiga, förnedrande vardag i ett sverige hon aldrig blivit en del av. Och hon är sjuk. Det är sjukt. Allt från duvorna som ockuperat hennes balkong och bajsar ner precis allting och håller henne vaken nätterna igenom tills hon slår ihjäl dem, till hennes räder genom Malmönatten, jagad, hotad och misstagen för prostituerad.
Den är drygt en timme lång och det är knappt att jag klarar det. Det kryper i kroppen, jag har huvudvärk, mår lite illa. Hon är psykiskt paj. Och helt ensam. Och inte mindre ensam när filmen tar slut än när den började. Och jag vet inte vad jag ska göra av henne. Vad gör jag av den trasiga massajen Beatrice Maggie Andersson från Kenya?
Jag vet inte. Har ni sett den? Vad gjorde ni av henne?
Jag måste käka lite alvedon nu. Sova. Bort.