Vinterkräksjukan

Naturens hämnd på människorna. Den sista utposten. Den dag syndafallet slår oss kommer det vara i form av massvinterkräksjuka.

Jag har inte ens haft helvetet. Jag bara lever i skräcken. Som jag har smittat A med dessutom.
Jag masskonsumerar handsprit. Jag stoppar aldrig fingrarna i munnen. Jag börjar svettas när jag hör orden "ont i magen", "mår illa".
Förrförra året var jag så less på att inte kunna leva som en normal människa att jag satte mig ner och funderade ut när jag egentligen varit sjuk de senaste åren. Kom fram till: influensa kanske... -97?, matförgiftning ...01?. Plus då en förkylning här och där. Snabbt beslöt jag att jag mirakulöst nog hör till den 4:e del av befolkningen som är immuna för vinterkr...blä'et.
Det funkade ganska bra.

Tills vi flyttade till landet och bytte kommunal bekvämlighet mot utedass 30 meter bort. Plötsligt börjar skräckbilderna torna upp sig i horisonten igen; kaskadspyan, sekunden man inser att det är för sent, the aftermath...

Framkallar jag det nu för att jag skriver om det? Är det en självuppfyllande profetia? När händer det, hinner jag ta livet av mig?

...

Å andra sidan. Jag mår bra. Jag är frisk. Jag spritar händerna. Andas du på mig dödar jag dig.

Kärlek på det nya året.