Vi har ju, som känt, flyttat till landet. Eller iallafall ut ur stan. Och fått utedass på köpet. Men det är inte det bästa. Det bästa är det förråd av sanningar och livsvisdom som min pappa någon gång under 80-talet med jämna mellanrum spikat upp på väggarna.
Texten under detta konsthandtryck lyder:
"Qvinnor, I som ären tryckta
I som gån med käpp och krycka
Och ånyo blifvit barn
Kommen hit till denna qvarn!
I som ej behagen männer
Hvilkas tunga icke känner
Gräns för sladret vidt och bredt
Det åt Er man här beredt!
Era skrynklor här fördrifvas
Slocknad kärlek åter lifvas
Skönhet utan minsta fel
Kommer Eder här till del!
Trätbegär skall här förgå
Och ur qvarnen skall uppstå
En gestalt, en engel lik
Kärleksfull och dygderik!"
Det är så de ska tas, kvinnorna. Tack, Sven Strålin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar