...

Johann Johannssons nya skiva "Fordlandia". Ge mig. Nu.

Och så läser jag Anne Enright och har kanske skaffat mig en ny litterär vardagshjälte. Hon är så jäkla cool. "The gathering" var ett språkligt mästerverk och "The wig my father wore", som jag mer frossar än läser, är både spretig och konstig men på sitt sätt galen och skön. Jag hajar egentligen inte vad den handlar om, det där om en resa från cynism till oskuld som baksidestexten lovar vet jag inte så mycket om, men det finns nåt i hennes språk, i sättet att se nån slags råkopia av världen och påtala den, att våga tvätta av sminket, och att sminka om men medvetet. Man skulle kunna tänka att den här cynismen skulle ligga hos Enright, och kanske gör den det, eller så är det bara ärligt, vad vet jag.

" 'Of course you love your wife, you pillock,' I said, feeling abused.
'You love your wife like a wife,' he said. 'You don't love her like a fucking car crash.' "