När det är tyst ett litet tag.

När dagarna flyter på eller flyger förbi, när man får goda och ledsamma nyheter, när man kanske står på en tröskel till något och inte vet om man ska gå eller vända tillbaka, när det äntligen töar något men förkylningen kommer. Då kan det vara svårt att sätta ord på saker. Kanske vill man helst bara göra så här en liten stund:

Bokfrossa

Fäktar bort bloggdöden med ytterligare någon typ av lista; snodd bokenkät från Bokhora. Mys.
Ha överseende med att jag inte frossar lika mycket i att länka till precis allting som jag gör i att prata om mig och mitt.

Senast lästa: "Slutet på Mr. Y" av Scarlett Thomas. Alltså, nja. Försöker fortfarande formulera mig kring den.
Senast köpta bok: "The Creative License" av Danny Gregory.
Senast lånade bok: "Everyday matters" av Danny Gregory.
Senast fådda bok: En hel hög av min vän Johan. Däribland S. Olsson/A. Jacobssons "Berts betraktelser" och "Verner von Heidenstams dikter".
Favoritbokhandel: Den jag jobbar i. Alfa Antikvariat som jag alldeles för sällan besöker, Comic Heaven i Gamla Stan, Amazon.com.
Favoritbibliotek: Mitt ha-begär manövrerar ut alla biblioteksbesök. Även om det inte är fantastisk litteratur jag får tag i jämt så har jag svårt att lämna bort/tillbaka det innan jag är helt "färdig" på något vis. Därav;
Antal lånekort: 0.
Använder som bokmärke: Det som finns till hands. Just nu mina slutuppgiftssedlar.
Favoritfärg på bok: Omöjligt att svara på. Gillar tecknade omslag, grafiska mönster, gärna med titeltexten integrerad i motivet.
Favoritmat/snack vid läsning: Vindruvor. (Stiligt det lät då.)
Favoritdryck vid läsning: Te. Eller min nya drog Tranbärsdryck.
Favoritställe att läsa på: Soffan. Halvliggande.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser nu: Om jag förstår rätt efterfrågas kanske här ett citat, ett stycke som sätter sig fast och måste läsas flera gånger. Oftast markerar jag sådant, stryker under och viker ett öra. Men har inget sånt i "Oryx and Crake" av Margaret Atwood som jag läser just nu. Inte för att det fattas utan för att jag lika gärna kunde göra ett enda stort hundöra av hela klabbet.
Den här boken köper jag till en förälder: Någon av Agneta Pleijels böcker om sin avlägsna släkt. "Syster och bror" tex.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Dave McKeans "Pictures that tick".
Den här boken köper jag till en partner: Senast George Orwells "Diaries".
Favoritgenre: Roman och comic/graphic novel. Gärna tätt och episkt.
Favoritformat: Pocket. Mitt stora minus på jobbet - jag är sjukt dålig på att rekommendera nyutkomna böcker eftersom jag hatar att läsa inbundet. Tungt, klumpigt, stort.
Författarfavorit: Den här frågan kanske borde få ett eget inlägg. P.O Enquist, Tove Jansson. Agneta Pleijel, Jonathan Safran Foer. Neil Gaiman, Herman Hesse.
Den tjockaste bok jag läst: Borde vara "Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke.
Den tunnaste bok jag läst: En hel del. Gillar kravet litenheten ställer på innehållet. Senast "All my friends are superheroes" av Andrew Kaufman, 100 sidor njutning.
Favoritljud när jag läser: Tystnad.
Favorittidning: Dålig på att läsa tidningar. Bläddrar gärna igenom Boksöndag, inredningsmagasin och tandläkarens skvallerblaska.
Prenumererar på: Galago.
Favoritbokblogg: Ännu sämre på att läsa bokbloggar än jag är på att läsa tidningar. Pratar/tipsar/tipsas hellre muntlig väg.
Min sämsta läsning någonsin: Marian Keyes. "Vattenmelonen" är den enda bok jag på allvar skulle vilja ritualbränna.
Mitt bästa bokminne: Hur mitt tonårs-jag grät över Marianne Fredrikssons "Simon och ekarna" och bestämde att jag aldrig skulle sluta läsa böcker. Och hur en ännu yngre version läste "Alverfolket" i lågstadiet och bestämde att jag aldrig skulle sluta med det heller. Håller fortfarande båda löftena. Har ju bästa bokminnen från senare datum såklart men de två cementerade liksom vägen för resten av mitt läsande liv.
Senaste bokfyndet: Stig Claessons "Henrietta ska du också glömma" på Bokbordet under Kulturfestivalen i somras. Köper varje ex jag hittar så att jag alltid ska kunna ge bort. Världens bästa.
Senaste impulsköpta bok: Alldeles nyss beställde jag Andrew Kaufmans "The Waterproof Bible" bara för att jag nämnde honom ett par frågor upp och fick pepp.
Bokgenre jag undviker: Deckare och tyvärr fack.
Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Kör till myrorna. Eller hem till mamma så att hon kan gå igenom högarna innan hon i sin tur kör dem till Myrorna.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Skriver datum på första sidan i varje läst bok.
Så här sorterar jag min bokhylla: En gång i tiden mycket noga efter genre, med det bästa i ögonhöjd. Pocket och inbundet för sig. Nu pga platsbrist där det får plats i hyllorna vilket resulterar i att tex Astrid Lindgren står brevid Herta Müller. En hylla med mest pocket har jag försökt med färgskala för att lugna ner det hela. Det funkade i någon vecka. Sa till A senast idag att jag längtar till vi flyttat och kan få ordentliga bokhyllor som inte tar slut.
Nästa bok jag ska läsa: Troligtvis Kaufman-boken jag beställde nyss.

Lilla jag. Bara.

Alltså. Upptäckte precis att det snubblat folk hit från länk på Bokhora. Jag menar. Bokhora.
Jag är starstruck.

Kreativitetens geni och slumpens existens

Jag tror att jag håller på att sluta tro på slumpen. När något sånt där sjukt sammanträffande händer så utbrister jag i häpna och spontana utrop i stil med "fa-an va sjukt!" som ofta följs av "det är ju helt stört ju!". Och även om jag fortfarande gör det här så börjar jag höra en liten, förhållandevis lugn röst som säger "ja? vad trodde du?". En sak kommer sällan ensam.
Som att jag åt lunch med en gammal kompis häromdagen som talade om för mig att jag måste kolla in Ted Talks (som kanske den sista personen i världen, jag vet) och lovade att jag skulle bli helt fast. När jag någon timme senare är tillbaka på jobbet hör jag plötsligt min chef hänvisa en kund till Ted Talks, det är första gången jag överhuvud taget hör något sådant under de år jag varit där. Vi börjar prata om det och hon talar om att Ted i princip är hennes enda underhållningskanal nu för tiden.
När jag till slut får rumpan ur och går in så snubblar jag, det första jag gör, över ett litet tal Elisabeth Gilbert håller om hur man tar hand om och förhåller sig till sin kreativitet. Vilket ju känns ödesmättat linjärt med gårdagens inlägg och fundering. Min mamma skulle säga att det är något jag behöver höra/se nu och underförstått mena att då kommer det till mig.
Vad vet jag. Här kommer det iallafall som på ett godishalsband, den ena karamellen efter den andra.

(Precis som Miss Muffin är jag skeptisk till allt som ligger på litteraturens topp-lista. När "alla" tycker att något är bra är det ofta ofarligt, rätt slätstruket och utan någon större strukturell, textuell, idémässig egensinnighet eller nerv. (En generalisering naturligtvis; överbevisa mig gärna). Alltså har jag inte läst Elisabeth Gilbert. Kommer nog inte göra det heller men jag gillar hennes sätt att prata, jag är nu helt klart vänligt inställd.)

Trying to make everyday matter

Häromdagen skrev jag om Danny Gregory och hans sätt att teckna sin omvärld. Några dagar senare fick jag hans bok "The creative license" som hjälper läsaren att sparka igång sin egen kreativitet. Jag har alltid tecknat eller fotat eller stickat eller fixat men alltid med ett höstgrått moln av osäkerhet över bordet, en känsla av att jag kan men inte tillräckligt.
Så jag provade. Jag vill så gärna känna att bra/dåligt inte är avgörande, att att göra är poängen. Närvaron i det.
Jag är bra på att döma mig själv. Men jag jobbar på det. Och jag börjar här:

Återställd balans (?)

Ikväll är det Melodifestivalen på min tv också! Marie Serneholt är biffig ju!

Och så listan.

Eftersom jag ändå bloggar så dåligt kan jag lika gärna göra listan. Listan. Listan.
Skor:
Sneakers:
Jeans:
T-shirts:
Underkläder: Ja.
Väskor:
Plånbok:
Solglasögon: Fula. Borta.
Klocka:
Smycken:
Teve: Skräp.
Mobiltelefon: Efter "Sömnadsmagasin" är min Sony Ericsson den sämsta investeringen under de senaste två åren.
Dator: Macbook.
Smink: Nej.
Ansiktskräm/Lotion:
Tandkräm:
Parfym: Inte sen dejtingdagar.
Mineralvatten: Bubbelblä. Stilla vatten.
Vin/Drink:
Bröd:
Mat:
Glass/Godis: Alla former av choklad.
Säng: Ny. Skön.
Lakan:
Frisörsalong:
Magasin: Galago.

Fladdret i magen

Tackade precis ja till en förskoleplats. Knappen - stor kille.

Förortsmorsans arv

Idag tänker jag på de gamla djungelordspråken. Exempel: "Då Fantomen rör sig står blixten stilla." Klart och tydligt; han är snabb som fan.
"Fantomen är hård mot de hårda." Man bara: okej. Jag fattar. Helt klart egenskaper han har och någon typ av värderingar. Fantomen: hård, tuff och rättvis.
Sen finns andra, som min favorit: "Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man."
Vad betyder det? Att han har busskort? Att han äger andra kläder än sina snygga trikåer? Är det att han går som en vanlig man istället för? Hoppsa? Och i så fall vad betyder i så fall rör sig i det första ordspråket?
Frågorna hopar sig.
Däremot gillar jag dem. Om jag en dag skriver något vettigt ska det också följas av ordspråk som i Fantomens anda ska leva kvar och förmedlas framför elden från generation till generation.
Kanske "Förortsmorsan äter aldrig blåbär i skogen för då kan man få mask i magen."
Eller "Ibland slänger Förortsmorsan saker fast de fortfarande fungerar."

Bildkälla

Fram med volangen.

Det är dags för en klänningsperiod nu igen. De kommer med jämna mellanrum, ofta efter en period av något energikrävande eller mindre roligt. En kvalificerad gissning är att just den här klänningsperioden framkallats av en lite för lång vinter med lite för mycket snö, lite för mycket huskrångel, dödsfall, jultrötthet, studieplansbesvikelse och bla bla vad trött jag är på det när jag tänker efter.
Men Knappen är det finaste som finns och A är den bästa som finns och även om det är för att begrava hans morfar vi reser till Helsingfors så känns de där båtbiljetterna som ett andningshål med hög frisk luft i.


(eller så kan man döpa sitt inlägg till Dagens outfit och så var det bra så.)

Om när jag betalade för medelåldern

Idag var jag iväg till den lokala gallerian för att besöka Presstop-butiken och jag var pepp och lågor över att jag skulle köpa någon form av sy-tidning. Däri skulle jag hitta den perfekta klänningsmodellen för mitt första klädesplaggs-projekt. Hade en förställning om hur jag skulle vilja att den såg ut men var helt klart öppen för förslag. Mr Designer, bring it on. Ja, ni förstår.
Vad jag fann var helt klart det mest eftersatta utbudet på, vad jag antar, den mest eftersatta marknaden i mannaminne.
På allvar. Med den orginalitets-hets som iallafall genomsyrar en stor del av hufvudstaden så måste det ju sitta tusentals pop-diy'are hukade framför sina symaskiner i full färd att uppfylla sig själva och bli egna personer. Alla människor som äger en symaskin är inte 50+ med livslånga prenumerationer på Hemmets Journal som månadens höjdpunkt.
I ren desperation tog jag den som såg minst medelålders ut, som inte hade en sandbrun oversize tunika/tält med en virkad blomma på axeln på omslaget eller halvsnygg modell nertvingad i knälång kjol och virkad väst.
Jag valde "Sömnadsmagasin" som lovade "Allt om handarbetes". Jag tänkte att det där om "handarbetes" kanske skulle klarna vid läsning. Dessutom lovade omslaget "37 nya design du själv kan sy!" och stjärnspäckat mode, modern batik och min personliga favorit: trender & tendenser. Jo, och den var ju inplastad så klart så det var minst sagt ett gris-köp.
Så fort Knappen somnat slängde jag mig över detta modemirakel och hade slukat den pärm till pärm på kanske... 1,5 minut.
Det här kan vara mina absolut sämst spenderade 59,50 kronor någonsin. Ett helt magasin med bara skit och en drös stavfel.
Så till handarbetsmagasinsredaktörerna där ute: Ni hade åtminstone ett rätt; batik är en tendens.
Gud förbjude någonsin mer en trend.

Yoda

När? Var? Hur?

Jag förstår inte. Av en del bloggar och fejjan-statusar att döma verkar det ha varit Melodifestivalen typ igår? Det var det inte på min tv iallafall. Mello-skugga?

"Man utan minne" av Nicole Krauss

Inte sedan Knappen var en jätteliten fjärt som bara skulle ligga i sängen och amma hela tiden har jag läst ut en bok så fort som jag just läste "Man utan minne" av Nicole Krauss. Jag valde den för att jag ville veta vad Jonathan Safran Foer har gift sig och skaffat barn med. En bra person, helt uppenbarligen. (Utgångspunkten har sin grund i att jag stör ihjäl mig på likheter mellan paret Auster/Hustvedts böcker. Var för sig är de ju bra (ibland mycket) så problemet ligger kanske i min vetskap om äktenskapet. Synd.(För övrigt Foer/Krauss grannar. Haja de parmiddagarna!))
Hur som. Jag brände igenom den. Och tycker väldigt mycket om den. Och vill skriva till Krauss och be om mer, kan hon inte skriva om lite, lägga till lite, inte släppa de trådar som jag förälskar mig mest i men hon får gärna fortsätta med det vackra, raka språket, det nästan ömsinta porträttet av den minneslösa Samson och den ofattbara tomhet han bär omkring i sig.
Mer Krauss blir det i framtiden, helt säkert.

Erkänner:

tittar på Bring it on - Fight to the finish på 3an. Alltså, tittar verkligen.