Man flyttar till ett litet hus. Man har enskilt avlopp. Funkar sådär. Blir fullt, rinner inte bort. Man försöker åtgärda. Funkar ett tag. Blir fullt, rinner inte bort.
Man har utedass.
Kommunen friar till en med kommunalt, problemfritt, rent vatten/avlopp som bröllopsgåva. Man vill gråta av tacksamhet. Obstinat pensionärsklubb säger nej, överklagar år efter år. Avloppet funkar inte.
Man får barn och temporär vattentoa inne. Funkar okej, bättre än rumpfreeze utomhus.
En vargavinter kommer oväntat. Hela avloppssystemet fryser. Utedasset igen. Ingen dusch, ingen toa, inget handfat. Diska, borsta tänder, tvätta hår i köket.
Man lägger manken till, jobbar rumpan av sig, köper maskin, lyckas tina upp skiten. Seger.
Pappan får vinterkräkan. Karantän. Det blir kallt som fan, avloppet fryser på riktigt.
Nu - ingenting.
Försöker igen med maskiner och värme. Gummihandskar, bajsvatten, krypa på knä under huset, pannlampa. Ger upp. Ringer journummer.
Gubbe kommer med skåpbil och högtrycksslang, löser fruset avlopp, går runt med bajsvattenskor i hela huset. Man tiger. Är tacksam. Knyter näven hårt runt klorinflaskan.
Sedan kommer solen, plusgrader. Man vänder ansiktet mot himlen, dricker kaffe i smältande snödriva, vaknar glad. Förkyld men okej. Det droppar och porlar överallt, smälter, snart syns asfalt. Hopp om liv, hopp om annat.
Man går på toa. Konstiga små pölar på tvättmaskinen, golvet. Konstig fläck på korgen på hyllan. Tittar närmre. Blöt. Det läcker från taket. Kommer vatten från taklisten och rinner längs väggen.
Det töar in i huset. Som om gud sträcker ut ett långt fult finger och fräser här har du din jävla vår.
Bestämmer sig.
Nu räcker det.
Stänger dörren. Kokar kaffe och lägger sig brevid bebis på golvet och pratar lite. Går promenad. Läser i solen när han somnat. 5 plusgrader. Inte illa. Inte illa alls.
1 kommentar:
Det kommer att ordna sig med allting! Lycka till!
Puss Helena
Skicka en kommentar